De där med kompisar kan vara rätt jobbigt ibland... Man blir ju äldre och skaffar nya intressen. Men förändras och växer upp och kan bl en helt annan männsika. Man kan växa ifrån varandra något enormt.
Jag har vänner som jag va som bästavän med när jag va liten men vi har ingenting gemensamt längre.
Jag är nöjd med de vänner jag har nu men de känns som en del av de jag verkligen älskar kommer allt längre bort, vet inte vad jag skulle göra utan de i mitt liv, men som sagt man förändras men men kan ändå va vänner, men kanske inte på samma sätt längre. Man kan träffas och umgås men kasnke inte lika ofta, man kanske inte behöver berätta allt för den personen, eller de kan man ju om man fortfarade känner att man har förtroende till den personen.

Jag vill verkligen inte förlora mina närmadte vänner, jag vill ha kvar de hela livet, men så sa man ju när man va mindre med, men ändå klarar man sig utan de. Livet är sådär, men just nu känns de som att jag behöver de sjukt mycket, de behöver inte veta att jag behöver de, de behöver bara finnas där och umgås med mig som vanligt, jag uppsakttar de så sjukt mycket, älskar mina vänner och de är den största delen av mitt liv efter familjen,

Jag får upp så myckert tanker när jag sitter sådär mitt natten och inte har något att göra, bara ligger här och allt möljigt går runt i huvudet på mig, skönt att jag har en blogg där jag kan skiva allt sånr här som jag vill få ur mig, d blir jobbigt att ha allt inom sig, haha puss på er nu ska jag sätta på en film för de blir så jälva varmt att ha datorn i knät!